Orgelsonat nr. 7
215 kr
Redigerad av Lars Hagström
Förord
"Jag har nyligen komponerat min 7:de sonat, i Ass-dur med 6 satser. Det gläder mig mycket att jag ännu med så mycken lätthet kan verkställa detta"
ur ett brev till L.M. Lindemann 22 jan1877.
Sonat nr. 7 är tänkt för en tremanualig orgel med svällare på man III. Registreringsanvisningar liknar Mankells orgelstycken komponerade efter 1860. Omregistreringar inne i satserna förekommer aldrig. Pedalen finns med enbart vid spel på man I.
Pedalregistreringen överlåter Mankell åt interpreten. Viss försiktighet med kraftiga rörverk i 16´-läge på grund av första satsens rörlighet och sista satsens orgelpunkt i oktaver (ex. takt 140-152) är på sin plats. I pedaletyden räcker med svag labialstämma i 16-läge samt 8'rör- och labialstämmor.
Mankells spel efter gudstjänsterna var mycket uppskattade.
"Efter varje högmässa, sedan den s.k. utgången blivit spelad, började Mankell föredraga de allra härligaste stycken, ofta improvisationer, vari han var erkänd mästare".
ur J. Wretman, "Några minnen från kyrkligt liv i Stockholm under1860- och 1870-talen"
Postludier från högmässor i S:t Jakobs kyrka och undervisningsstycken fogades samman med nykomponerade satser till tolv sonater som alla är från 1870-talet. Nr 7 är det är den längsta, autografen (det finns bara ett manuskript) är 36 sidor.
Sats nr.4 i sonat nt.7 är en etyd komponerad 1870. Denna och andra pedaletyder använde han i sin orgelundervisning vid Musikaliska Akademien.
"Solo för Flûte harmonique" ingår i samlingen "8 Praeludier med användande af Orgelns Solostämmor" från maj 1873. Finalens fuga finns också som fantasi och fuga för orgel, daterad juli 1847. Preludiet och fugan är också arrangerad av Mankell för stråkkvartett i januari 1850.
Möjligen ville Mankell sammanfatta sin musikaliska gärning med sonaterna.
Jag vill gärna tacka Wessmans som ger ut sonaten och hoppas på detta vis bidra till den svenska orgelrepertoaren från 1800-talet med en mindre känd del av Gustaf Mankells produktion.
Alingsås, Februari 1998
Lars Hagström
Förord
"Jag har nyligen komponerat min 7:de sonat, i Ass-dur med 6 satser. Det gläder mig mycket att jag ännu med så mycken lätthet kan verkställa detta"
ur ett brev till L.M. Lindemann 22 jan1877.
Sonat nr. 7 är tänkt för en tremanualig orgel med svällare på man III. Registreringsanvisningar liknar Mankells orgelstycken komponerade efter 1860. Omregistreringar inne i satserna förekommer aldrig. Pedalen finns med enbart vid spel på man I.
Pedalregistreringen överlåter Mankell åt interpreten. Viss försiktighet med kraftiga rörverk i 16´-läge på grund av första satsens rörlighet och sista satsens orgelpunkt i oktaver (ex. takt 140-152) är på sin plats. I pedaletyden räcker med svag labialstämma i 16-läge samt 8'rör- och labialstämmor.
Mankells spel efter gudstjänsterna var mycket uppskattade.
"Efter varje högmässa, sedan den s.k. utgången blivit spelad, började Mankell föredraga de allra härligaste stycken, ofta improvisationer, vari han var erkänd mästare".
ur J. Wretman, "Några minnen från kyrkligt liv i Stockholm under1860- och 1870-talen"
Postludier från högmässor i S:t Jakobs kyrka och undervisningsstycken fogades samman med nykomponerade satser till tolv sonater som alla är från 1870-talet. Nr 7 är det är den längsta, autografen (det finns bara ett manuskript) är 36 sidor.
Sats nr.4 i sonat nt.7 är en etyd komponerad 1870. Denna och andra pedaletyder använde han i sin orgelundervisning vid Musikaliska Akademien.
"Solo för Flûte harmonique" ingår i samlingen "8 Praeludier med användande af Orgelns Solostämmor" från maj 1873. Finalens fuga finns också som fantasi och fuga för orgel, daterad juli 1847. Preludiet och fugan är också arrangerad av Mankell för stråkkvartett i januari 1850.
Möjligen ville Mankell sammanfatta sin musikaliska gärning med sonaterna.
Jag vill gärna tacka Wessmans som ger ut sonaten och hoppas på detta vis bidra till den svenska orgelrepertoaren från 1800-talet med en mindre känd del av Gustaf Mankells produktion.
Alingsås, Februari 1998
Lars Hagström