Bandura - Vi finns här för varann SAATBB
Artikelnummer
202233A
Kategori
Blandad kör
Besättning
SAATBB
Kompositör
Ukrainsk folkvisa
Arrangör
Hallberg Mats
Textförfattare
Sjöstrand Eva
45 kr
Alla intäkter från försäljningen av »Bandura – Vi finns här för varann«
går oavkortat till UNICEFs insamling för Ukrainas barn. unicef.se/katastrof/hjalp-ukrainas-barn
Bandura - Vi finns här för varann finns även i ett arrangemang för SATB
Bandura är ett ukrainskt stränginstrument, korsning mellan luta och harpa med en djup och poetisk klang. Ukrainska barder, bandurister/lirniki/kobzarer, har spelat på Bandura och i sång berättat landets och folkets historia. Många av barderna var blinda, de vandrade runt i detta väldiga land nästan in i våra dagar.
Redan under tsartiden förföljdes bandurister i Ukraina, en förföljelse som fortsatte i den nya sovjetstaten. Ryska och ingenting annat skulle talas och skrivas. När banduristerna ändå fortsatte att sjunga på ukrainska och vandra runt på vägarna bjöd Stalin in dem till en kongress. Över tvåhundra bandurister samlades till ett möte i Charkiv, i en park vid en ravin. Det var det sista de gjorde.
Tonsättaren Dmitrij Sjostakovitj vittnar i sina memoarer:
De var blinda och därför försvarslösa, men ingen rörde eller sårade dem. Att såra en blind – vad kunde vara skamligare? Så annonserades den första All-Ukrainska Kongressen för lirniki och banduristi, alla folksångare skulle då samlas för att diskutera hur man skulle gestalta framtiden.
»Livet är bättre, livet är gladare«, hade Stalin sagt och de blinda trodde honom. De kom till kongressen från hela Ukraina, från små glömda byar, flera hundra. De var ett levande museum, landets levande historia: alla dess sånger, all dess musik och poesi. Och de sköts nästan allesammans. Nästan alla dessa blinda män dödades.
går oavkortat till UNICEFs insamling för Ukrainas barn. unicef.se/katastrof/hjalp-ukrainas-barn
Bandura - Vi finns här för varann finns även i ett arrangemang för SATB
Bandura är ett ukrainskt stränginstrument, korsning mellan luta och harpa med en djup och poetisk klang. Ukrainska barder, bandurister/lirniki/kobzarer, har spelat på Bandura och i sång berättat landets och folkets historia. Många av barderna var blinda, de vandrade runt i detta väldiga land nästan in i våra dagar.
Redan under tsartiden förföljdes bandurister i Ukraina, en förföljelse som fortsatte i den nya sovjetstaten. Ryska och ingenting annat skulle talas och skrivas. När banduristerna ändå fortsatte att sjunga på ukrainska och vandra runt på vägarna bjöd Stalin in dem till en kongress. Över tvåhundra bandurister samlades till ett möte i Charkiv, i en park vid en ravin. Det var det sista de gjorde.
Tonsättaren Dmitrij Sjostakovitj vittnar i sina memoarer:
De var blinda och därför försvarslösa, men ingen rörde eller sårade dem. Att såra en blind – vad kunde vara skamligare? Så annonserades den första All-Ukrainska Kongressen för lirniki och banduristi, alla folksångare skulle då samlas för att diskutera hur man skulle gestalta framtiden.
»Livet är bättre, livet är gladare«, hade Stalin sagt och de blinda trodde honom. De kom till kongressen från hela Ukraina, från små glömda byar, flera hundra. De var ett levande museum, landets levande historia: alla dess sånger, all dess musik och poesi. Och de sköts nästan allesammans. Nästan alla dessa blinda män dödades.